Club Baklut
Pompösa ljudspår,
glider ut i den rökiga lokalen.
Ljuset ligger matt på scenen
och gestalterna är suddiga och mörka.
Rött ljus spelar över de stela figurerna,
som lågor lyses scenen upp,
men spelemännen är likväl mörka.
Röken ökar, blir till dimma.
Det pyser ur maskinen,
och allt blir oklart.
Spelemännen blir till en stor enhet,
och noterna trillar ut i rökhavet.
Sakta fylls gästernas öron,
av de levande tonerna;
som trevar sig blint fram.
Publikens öron ställs på spets,
samtalen försvinner bort;
som i en rökpuff blir alla koncentrerade.
Musiken, den underliga,
leker sig in,
och publiken försöker förstå.
En dvala sänker sig över lokalen,
gästerna hamnar i trance;
krymper ihop mot borden,
och somnar in.