Insikt

För första gången på flera månader,
kan jag se tillbaka med glädje.

Glömskan som jag desperat sökte,
den behöver jag inte längre ha.

Ett minne är något som jag har,
och som jag låter ge mig glädje,
i stället för sorg.

Jag kan le inombords,
och berätta för mig själv,
att det faktiskt var bra då.

Det går att berätta för andra,
sådär lite åt gången,
hur det var.

Utan att nämna några detaljer,
så kan jag ändå berätta,
och jag kan le.

Det är inte längre så att jag tittar bort,
att jag skakar på huvudet och ångrar,
att jag bara har en smärta i blicken.

tillbaka