Köldknäpp
Sakta nerglidande i vitt mörker,
omgiven av bortdomnande lemmar.
Så sluter jag min ögon för det vita ljuset,
och befinner mig plötsligt i en gigantisk sandlåda.
Men återvänder kvickt på grund av den susande vinden,
som åker genom hela den skakande kroppen.
När vinden lagt sig är jag tillbaka i sandlådan,
försöker hitta slutet i en underlig hetta.
Men verkligheten vill ändå inte vika,
jag sitter hopkrupen i gropen jag grävt med domnande fingrar,
hopkrupen i hopp att spara energi,
då kölden hindrar alla rörelser.