Kompensation
Om du skulle finna att du älskar mig,
kompenserar det på något sätt den tid som varit,
den långa period av ensamhet och trånad,
som jag helt och hållet vältrar mig i nu?
Om du mot förmodan finner känslor blomma upp,
och hänger dig till mig,
väger det upp den isolation jag befinner mig i,
trots den ytliga uppmärksamhet jag tar del av?
Jag ställer mig tvekande till,
huruvida en romans kan vara ett räntebrev,
som faller ut när ensamheten når sin slutpunkt,
och uppfyller de löften som jag så intensivt söker.
Men det kan jag trots allt inte veta,
förrän kärlekens frukter lägger sig på mina smaklökar,
och jag kan smaka dem sakta,
låta dess nektar smeka min hals,
känna dess dofter fylla mitt sinnes kärl.