Månskenet med dig
Vi låg där bak i den lilla bussen,
tätt omslingrade i natten.
Utanför lyste månen sitt sken över vår plats,
därute på halvön där vi stannat kvar;
där vissa grenar skuggade dess sken för oss.
Din kropp ligger bredvid min,
lyser som månen,
sprider ett mjölkvitt skimmer över väggarna.
Jag drar mitt finger sakta längs din kropp,
njuter av att bilda korta intensiva skuggor,
skapa som ett fiktivt svart streck som går längs den.
När du ler skapar dina tänder ytterligare ljus,
vår omgivning fylls av din skönhets skimmer;
och även jag ler för du är här med mig.
Jag vill hålla tiden kvar,
hindra månen i dess gång,
fortsatt låta mina fingrar följa din kontur.