Nattetid är du min
Du är min när mörkret samlas,
när molnen samlas kring den rödfärgade månen,
när vindarna sakta sveper genom trädens kronor.
Ditt hår följer vindens rörelser,
får även det en mörk ton under natten,
tappar den ljusa lyster som det har under dagen.
Du är min men bara när du är förändrad,
skapad till något annat av mörkret,
när du har en annan slags existens.
Ditt ansikte är dolt av skuggor,
dina armar rör sig som trädens grenar,
de är som skuggor i månljusets sken,
jag kan bara ana deras former.
Jag ser konturerna av din kropp,
de visas som på filmduk mot en mörk husvägg,
rör sig sakta fram och ger mig en ny bild av dig.
Du som vanligtvis är så ljus,
är färgad och förändrad av mörkret.
Inte bara ditt hår,
inte bara dina armar,
hela du är som förändrad under natten.
Och det är bara då du är min.