Skrivande romans
Måhända en episk dikt som kontaktförsök,
här i det dunkel som inte förtar din kärlek?
Frågan är om just längden är något som skrämmer,
något som kanske verkar väl påfluget.
Sedan har vi frågan om tiden.
och det faktum att min poesi sällan är lång,
utan ändå kan sammanfatta essensen kvickt.
Att texten mer handlar om skrivandet i sig,
än om dig och din utstrålning,
kan eventullt verka närmast egocentriskt,
i stället för att fokusera på skönhet.
Ett ytterligare hinder är att jag inte kan korrigera,
om något klumpigt skulle fly från min penna,
eller om jag kommer på något tillägg,
som jag ändå får låta vara osagt,
då sidan nu har nått sitt slut,
och orden får stå för sig.