Slutna rum
Ett slutet rum i mitt hjärta,
som lyses upp under natten;
som jag inte kan förstå,
som inte släpper in mig.
Fast jag inte förstår det fullt ut,
så vet jag vad det är,
och ser mig själv stå utanför,
väntande på att komma in.
Jag är medveten om rummet alltid,
men det lyses upp endast på nätterna;
ökar sin intensitet då,
bygger upp min önskan.
Den väntan jag upplever,
har förut alltid varit plågsam,
den har alltid varit för lång.
Nu har jag valt att njuta av den,
använda den som en kreativ eld,
acceptera tidens gång,
invänta mitt insläppande i rummet.
Jag vet att jag når rummet igen,
jag är inte fångad utanför;
plågas inte,
men har funnit ett alternativ,
till den bitterhet som annas lätt kunnat bildas.