Söndag
Mannen log mot den mycket unga kvinnan och tog av sig sina hängslen. Hon såg mycket rädd och förvirrad ut. Han fortsatte dock att klä av sig tills han stod där i sina skitiga underkläder, med magen hängande.
”Såja lilla vän, var inte rädd. Allt kommer gå så bra. Kom i håg att detta är vad Gud vill.” Han räckte upp pekfingret för att göra sig själv förstådd.
”Jag antar det”, sa kvinnan svävande och började klä av sig. Hur gammal var hon? 18? Kanske till och med 17? Han slickade sig om munnen när han såg att hon inte använde BH, vilket hade sina tydliga skäl. Snart stod hon med händerna skyddandes skötet, och han tog med henne till sängs. Hon var oskuld, precis som han hade trott. Han tog ingen tillsyn till detta utan tog henne hårt. Hon gnydde under honom, och han låg kvar på henne med hela sin tyngd när han var klar. Kvinnan torkade sina tårar, och han drog bort lite svett från sin panna med högerhanden. Sedan skickade han i väg henne.
Efter att ha duschat och klätt sig kallade han in sin sekreterare. Det var hög tid att förbereda dagens predikan. Han hade blivit slö på sistone, men hade dock en rätt bra idé. Det skulle vara ytterst lämpligt att tala om otukt med barn en dag som denna. Han log för sig själv när Sylvia kom in.
”Ah, där är du ju. Ta och riv ner mitt utkast till dagens predikan är du snäll. Jag tänkte prata om otukt i allmänhet och mot barn i synnerhet i dag. Det verkar lämpligt på något vis.”
”Ja, vi har inte mycket tid, gudstjänsten börjar rätt snart.”
”Det är inget att oroa sig över. Min entré dröjer ett tag. Man ska inte visa det bästa först eller hur?”
”Det har du väl rätt i. Nå, vad ska jag skriva?”
Efter att ha dikterat en ytterst livlig predikan var det snart dags för hans entré. Om en halvtimme ungefär. Han undrade om han hade tid att kalla in en till kvinna, men beslöt sig med att vänta med det tills efter gudstjänsten. Eller snarare, tills efter att han räknat dagens intäkter. Hans schweiziska bankkonto behövde nog lite till. Vem skulle han ta i dag? Kanske frun till körledaren? Hon verkade så pryd. Eller varför inte någon av konfirmanderna, kanske två på en gång? De flickorna kunde göra underverk trots sin oskuld. Nåja, han hade tid att bestämma sig. Han log sitt mest slående leende och gick ut till församlingen, mött av applåder.
* * *
Så var gudstjänsten över. Man hade dragit in ordentligt med kollekt idag, som han just räknat. Han gnuggade händerna. Snart skulle han kunna dra sig tillbaka och leva på räntorna. Om han skulle ta sig ett bubbelbad med tvillingarna som gick i konfirmationsundervisning? Han tvekade en aning, fortfarande trött efter gudstjänsten. Han började bli gammal, för några år sedan tvekade han aldrig om sådana här saker. Han drack lite whisky direkt ur flaskan. Nej, det var nog bäst att strunta i tvillingarna för ett tag. De var inte riktigt mogna ännu. I stället öppnade han sin låda och tog fram den lilla spegeln och lade upp några kokainsträngar. Han drog in dem och gick sedan och lade sig i bubbelbadet. Efter ett tag kom hans kinesiska massör in, naken som vanligt. Han lät henne gnugga hans leder som var stela. Hon försökte också ägna sig åt annat, men han knuffade i väg henne. Hon började bli förutsägbar, och det kunde vara dags att byta. Han klev upp ur badet och gick och lade sig. Det hade blivit sent på porrklubben i går. Hur många gånger hade han kommit? Han mindes inte, kvällen var en dimma. Snart sov han.
Drömmarna fick honom att vrida och vända sig i sängen. Kanske hade han tagit för mycket kokain. Det var bisarra drömmar. Han var nere i helvetet, och djävulen kom och tog emot honom.
”Goddag herr Aronsson. Välkommen är väl kanske fel ord, men jag säger det ändå. Tids nog får du känna dig allt annat än välkommen. Jag har väntat otåligt på dig, och nu är du äntligen här. ”
”Verkligen? Jag är väl ingen storskurk?”
”Nej, men det är ont om sådana nu för tiden. De håller sig vid liv så mycket längre. Vi får nöja oss med småfisk så länge.”
Överallt brann eldar. Kvinnor var fastspikade, blödande från otaliga sår medan hundar morrade och mumsade på deras fötter. Männen piskades av groteska demoner när de arbetade med mineralbrytning. Hundarna bet även dem. I hörnen stektes ungdomar på stora grillar, efter att de tvingats gå över glödande kol. Några unga kvinnor brändes på bål, skrikandes. Hororna, man såg till och med att de varit det här nere; blev våldtagna av inkubus. De skrek sin förtvivlan, och mannen log för sig själv. Det var en rätt intressant syn. Han kanske kunde stiga i graderna och delta i sådana aktiviteter själv någon dag.
”Jag ser att vi delar samma intressen till viss del herr Aronsson. Det kan betyda att du inte kommer lida riktigt lika mycket av allt som är förberett för dig. Det vore ju för synd. Men vi har å andra sidan tid på oss att komma på det som du tycker mest illa om. Och vi kanske hittar nya saker också, vem vet? Man kan ju alltid hoppas. Ah, där är du Apharael. Hälsa på herr Aronsson.”
Demonen, en inkubus, hälsade vänligt på honom. Han var vidrig. Helsvart med svarta ögon och en svans som var stickig. Öronen var långa och vassa. Bockfötter hade han också. Det brann en eld i hans ögon, och tungan som hängde ut var täckt med taggar. Fingrarna var långa och seniga med knivar längst ut.
”Jag är er personlige torterare, herr Aronsson. Jag hoppas att vi inte kommer trivas i hop. Då ni är en ny kund kan ni få välja vad jag ska börja med. Vad sägs om sträckbänken? Den är något av en personlig favorit. Men vi har mycket annat också. Lite kinesisk vattentortyr kanske? Jag är stolt över alla valmöjligheter.”
Apharael tog hans hand och vandrade i väg genom helvetet mot tortyrkammaren. Snart låg han fastbunden och Apharael tog fram en blåslampa som han sakta förde närmare ansiktet.
Han vaknade med ett skrik, som alltid. Han kände sig lite illa till mods nu och ropade på sin betjänt. Han bad honom hämta lite champagne och någon som kunde svalka honom med lite plymer. Snart kom betjänten tillbaka med champagne, och efter att ha druckit några klunkar så blev det bättre. Han sträckte ut sig i badet. Snart skulle det vara läge att kalla hit tvillingarna. Nej, de fick komma till sovrummet, det var mer lämpligt.
Han torkade sig och tog på den lila morgonrocken. Så kallade han på tvillingarna, som snart kom in i sovrummet. De tittade på varandra och fnittrade sinns emellan. Efter en kvarts övertalning var det helt på de klara med vad de skulle göra, och de tog av sina kläder. Man kunde inte tro att de bara var 14 år, de var redan mogna. Snart så kröp de ner mellan lakanen tillsammans med honom. Han hade just kysst den ena då dörren slogs upp med ett brak.
In kom 5 kvinnor som han förkastat. De hade illasinnade leenden och drog bort tvillingarna ur sängen. De grät. Så slet de bort täcket och tittade med avsky på honom. Han kände igen dem alla. De hade inte gjort allt han velat, och därför blev de snabbt inaktuella. Alla hade knivar med sig. Han började harkla sig, men den mest leende kvinnan avbröt honom snabbt.
”Försök inte Frank. Du kan inte snacka dig ur det här. Det är dags att du får börja betala tillbaka dina synder förstår du. Du har utnyttjat oss alla och Gud vet hur många till. Men det är slut med det nu, för alltid.”
”Ni kan inte-”
”Inte? Du kunde minsann utnyttja oss. Och du är ett svin, ett snålt äckligt svin. Att bara stjäla från kollekten och leva i välmåga när din församling för varje dag blir fattiga, kvinnor blir våldtagna av dig, och deras män vet ingenting.”
”Det var aldrig våldtäkt, de ville alltid!”
”Ville de? Petra då?”
”Det var en olyckshändelse! Hur vet ni om det?”
”Du sopade inte undan alla spår, vi hittade hennes kropp. Olyckshändelse, med 17 knivhugg i sig? Då råkade hugga henne 17 gånger? Slant du?”
Kvinnan slickade på kniven och förde den till hans strupe. Frank kippade efter andan och drog huvudet bakåt och blundade. Han kände hur det blev blött i sängen.
”Men ser man på, han kan inte hålla tätt flickor. Föga överraskande. Men snart kommer du att blöda också. Det är dags att ta farväl nu. Ditt 50-årskalas nästa vecka är inställt skulle man kunna säga.”
”Snälla, jag ber er, gör inte detta! Vill ni ha pengar? Jag har mycket pengar!”
”Pengar! Nej, vi vill ha hämnd. Det är mer värt än dina pengar. Du gav aldrig oss nåd, varför ska vi visa dig nåd?”
”Men detta är synd, ni är ju kristna!”
”Kristna? Är det kristet att förgripa sig på minderåriga? Att försnilla? Att leva i lyx? Att använda droger och supa? Att umgås med lättfotade kvinnor? Nej, Frank, det är det inte. Och nu...”
Så stack en annan av kvinnorna en kniv i hans hand. Frank skrek, men tystades snabbt med en bindel som bands runt hans mun.
”Vi vill inte bli störda nu, eller hur? Bered dig på att inte möta din skapare Frank. Jag tror du hamnar någon helt annanstans förstår du.”
Hon log, och drog kniven längs ansiktet, petade honom lite. Så kände han hur det började rinna blod längs med armen. En annan av kvinnorna tog och bröt av hans fingrar, ett efter ett. Det var olidligt. Snart svimmade Frank. Det var inte allt han gjorde, han dog också så småningom också. Snart gick fem glada kvinnor ut ur rummet, och efter att de gått sprang tvillingarna ut och skrek förtvivlat.
Allt kom fram om Franks lustfyllda leverne, och kyrkan tappade ett flertal av medlemmarna. Tv-gudstjänsterna var snart ett minne blott, och byggnaden förföll. Man hittade aldrig de fem kvinnorna.